Dagens Nyheter – 26 januari 1870, sida 1

hvarför tala derom. Jag borde skratta åt ditt obegripliga begär att oroa och plåga mig. Det skall icke lyckas dig få mig att misstänka min styffaders redliga och strängt hederliga-karakter. Hon gick äfven nu från mig med missnöje. Jag bad henne dock ej ursäkta mina ord; jag kände att det var nödvändigt väcka hennes tankar på att hvad jag sade kunde innebära en sanning. Jag var inom mig fullt förvissad att Agda hädanefter skulle handla försigtigare än hittills. (På våren fingo vi ett ohyggligt väglag. Man kunde endast med möda färdas fram, och deraf följde att Agda icke på veckor kom till Hammarström. Jag hade haft mycket att göra, så att jag icke heller på några dagar hade tid att rida till Stjernvik. CArt icke hafva sett Agda på trenne dagar var en så svår försakelse, att jag omöjligt kunde låta den fjerde gå, utan att hafva uppfriskat mig med ett besök hos henne. Regi, hagel och solsken vexlade oupphörligt den dagen, men trots detta, lät jag spänna för min karriol och begaf mig af till Stjernvik. Emilia påstod att man skulle vara kär eller galen för att taga ut hästen i ett så hårdt väder, och jag svarade: -— Jag är icke galen, men kär dess värre och till Stjernvik måste jag, om än hästen, skulle störta.