Dagens Nyheter – 26 januari 1870, sida 1

— 153 — Herman, men nu sedan han är borta, ämna vi taga oss ett grundligt mål. Agda smålog, då jag helsade på henne; all den vrede svartsjukan framkallat dunstade bort vid detta leende. — Det var då riktigt snällt att du kom, sade hon. Du har varit bra osynlig på Stjernvik denna sednare tid, och om man ej skickat och bjudit dig, hade du uteblifvit. Du har också förefallit mer än tillbörligt dyster, tillade hon och smålog. — Detta sednare har du haft svårt att bedöma, då jag icke varit synlig, inföll jag. Att jag icke kom till Stjernvik, var derför att jag visste att din styffader icke tycker om främmande. Agda skrattade. — Jag tror du är stött! Och för hvad? För att Halfdan under de tio dagar han var här icke gerna såg att min tid upptogs af gäster? Min vän, jag känner icke igen -dig, du hade väl ändå kunnat komma; du visste ju att du af mig är gerna sedd. — Huru skulle jag kunna veta det, utbrast jag. Du hade i Reiner ett långt angenämare sällskap än jag kunde vara, och det hade varit föga vänskapligt af mig att störa de behagliga stunder, ni tillbragte tillsammans. Han -hade blifvit ursinnig öfver att icke få vara allena med dig. — Halfdan hade visserligen den godheten att sätta värde på mitt sällskap, något som MOR OCH DOTTER. 20.