Dagens Nyheter – 25 januari 1870, sida 2

nu, bäste Justus, får jag icke prata längre, utan måste. begifva mig at till prostgården: CHerman skakade min hand och skyndade mot dörren, men vände sig. om, sägande : — Få se, om icke Agda förmår. honom att låta bygga upp ett nytt skolhus och äfven gifva en summa till. de-fattiga:-Jag tror. bestämdt att hon: lyckas öfvertala honom dertill. Jag delade denna öfvertygelse, .och detta retade mig. Barmhertighet, menniskokärlek och medlidande -sopades bort, då svartsjukan sade mig, att han: gjorde allt hvad hon önskade, derför att han var. kär i henne. CMiddagen på Stjernvik hade ingenting anmärkningsvärdt, om ej. att Halfdan till prosten öfverlemnade en anvisning på en summa penningar, som skulle användas itill ett nytt skolhus, och en mindre summa: till. understöd för fattigkassan, Halfdan följde mig med sina: ögon under hela tiden, och jag gjorde honom samma tjenst tillbaka. Vi talade helt obetydligt vid hvarandra. Jag höll mig på afstånd och var så fåordig det lät sig göra. Min svartsjuka ökades, och derför fann jag det vara bäst att icke komma i beröring hvarken med Agda eller honom. Sara gjorde hvad hon förmådde att åvägabringa ett närmande oss emellan, men det blef förspilld möda. Den lilla -koketta : prostdottern fick nöja sig med — Herman; ; Tisdagen skulle han resa,