— 148 — henne, och jag led marter, dem jag aldrig drömt om. : CMitt lynne blef sådant, att Emilia förklarade, det hon aldrig föreställt sig att Saras korg skulle gå mig så till sinnes. Hon erbjöd sig att fara till prostgården för att söka beveka Sara; men då blef jag häftig och förbehöll mig, att hon icke alls blandade sig i mina angelägenheter. CEn vecka hade gått till ända. Tidigt en morgon kom Herman till Hammarström. Han bjöd Emilia och mig till Stjernvik: den följande dagen. Sedan han till min syster framfört sitt uppdrag, slog han sig ned hos mig. — En så afskyvärdt tråkig vecka man haft! utropade han. Det är då en sanning, att den karlen alltid förer otrefnad med sig. Jag förstår icke Agda, som kan härda ut med honom och dertill vara helt ogenerad. Alla andra-stå på tå, barå han säger ett ord, ja, det gör mamma också; men se Agda, hon krusar ieke, hon. Nu, Gud ske lof, skall han resa, och derför har Agda bjudning i morgon, honom till ära och stor harm. Han tål icke främmande. — När sker afresan? frågade jag. — Om tisdag, och i morgon hafva vi söndag; pinan; som återstår, blir således kort. Du må tro det är icke litet nådigt af honom att vara närvarande i morgon, dåAgda:. ser er och pro-stens hos sig, Han anser grannarna härom