Dagens Nyheter – 24 januari 1870, sida 1

hvartill hvar och en af de uppträdande i sir mån bidrog, icke minst hr Lindström med sir lyckade maskering och sitt roliga: säjer du dä; — så du säjer : Recettagerskan mottogs vid sin entr med en liflig applåd och inropades efter spektaklets slut. Å Mindre teatern gafs i lördags för förste gången Den polske Juden, dram i 3 aktei med sång, öfversättning från franskan. Denna dram, hvilken alls icke rättfärdigar en sådan be. nämning, då hufvudvilkoren för ett drama saknas, är ett hemskt sensationsstycke, rör sig omkring ett mord oeh gör således ett pinsamt intryck på åskådarne, hvilka äfven efter Hä nedgång iakttogo en betecknande tystnad. Till efterpjes uppfördes, likaledes för första gången, En soir6 i Kåkbrinken, operett i 1 akt af M. de S:t Remy, med musik af Offenbach och bearbetad af Strindberg. Salongen behöfde verkligen försättas i godt lynne efter det pinsamma intryck den fått af första pjesen, och den blef det också. Musiken är alltigenom lätt, röjer rätin hos kompositören och höjer sig ibland ej obetydligt. Texten är rolig och fullkomligt fri från de vanliga slipprigheterna. Fru Bergströms lfliga spel och qvicka parodiering af den italienska operaserian med dess öfversvallande patos förtjena de största loford, och hr Hafgren är lycklig i både aktion och sång. Herr Gardt föredrager med bästa verkan sma burleska kupletter och återger verkligen den ohjelpligt dumme betjentens roll con amore. Helt säkert skall detta harmlösa skämt förskaffa Mindre teatern många goda hus. Barnkonser!en i Musikaliska akademiens gal förleden lördag gafs för fullt hus. Den nio-åriga natursångerskan, Wendela Andersson har en behaglig och, för sin ålder, fyllig röst. ett fint musikalisk ora och ett barnsligt, men ganska musikaliskt föredrag, Att hon uttalade orden otydligt samt att hon släpar sig fram till några höga toner, är icke hennes fel, utan den läromästares, som inöfvat sångerna med henne. Hon gjorde ett behagligt intryck på åhörarne såväl genom sina små, för hennes röst i allmänhet väl valda visor, som genom sitt täcka yttre. Hennes biträde, den 11:åriga gossen, August Hyllested från Köpenhamn, är en för sin ålder skicklig pianist, som väckte stor beundran: han har redan ett säkert anslag och rätt stor färdighet. De öfriga små artisterna, en 14:årig fröken Ahlborn med sin 12:årige broder, hvilka spelte piano och flöjt och den 15:årige ynglingen Bolander, elev vid konservatorium, som spelte orgelharmonium, försvarade hvar och en med säkerhet sin stämma och åhörarne gåfvo sina känslor luft i lifligt bifall för hvarje nummer. Asger Hammeriks konsert i de la Croix salong i går middag var besökt af ett så stort antal åhörare, som lokalen begqvämligen kunde rymma. Allmänna nyfikenheten var synoch hörbarligen mycket spänd på denna konsert, och detta af flera orsaker: dels derför att konsertgifvaren tillhör den s. k. framtidsmusikens skola, hvilken för oss ännu till en viss grad har nyhetens behag; dels derför att programmet bjöd på smakbitar ur en större nordisk opera-komposition ; dels ock för den märkvärdiga judiska triloglen, hvars motivs anor måste reta äfven den mera flegmatiske musikvännens nyfikenhet; många kanske ock infunno sig för att döma — och fördöma, ty hr Hammerik tillhör antalet af de musici, hvilka varit utsatta för de mest diametralt motsatta omdömen af sin samtid. Det är emellertid glädjande att kunna säga, det fertalet lemnade konserten i den gynsammaste stämning för den unge och