Dagens Nyheter – 22 januari 1870, sida 3

Den sanna friheten 1 moderna skall då blifra enhvars goda smak. Potlent mot sin vilja, Häromdagen kom en välklädd dam in till en af Köpenhamns större manufakturhandlare och köpslog om tyg till en svart sidenklädning. Den handlande kunde emellertid omöjligt komma öfverens med henne om priset på ett stycke, som isynnerhet hade fallit henne i smaken, och hon bäd derför krämaren att lägga detta stycke åsido, på det hon först skulle få höra efter. om. hennes man ville gifvalså mycket som fordrades. Några dagar derefter infann hon sig åter och utbad sig det omtalta tyget, i det hon tillika bad om att en af de unga commiserna i butiken skulle få följa med henne hem och få betaldt för räkningen. Härtill samtyckte handlanden, och den unga mannen med paketet och räkningen följde lugnt i hälarna på afnämerskan, som förde honom till en bekant kirurgisk instrumentmakares butik. Hos denne hade samma dam några dagar förut varit inne och beklagat sig öfver att en hennes son, ehuru han led af ett svårt bråck, dock ständigt vägrade att gå med bråckband. Instrumentmakaren, som hade föreställt henne hur farlig en sådan uraktlåtenhet kunde blifva för sonon, hade på samma gång lofvat öfvertala denne att bära ett sådant band, om hon en följande dag ville infinna sig med honom. Han tog derför mycket artigt emot den unge man, som följde med damen, och bad honom ett ögonblick gå in i hans enskilda rum, under det han expedierade en kund i butiken. Då instrumentmakaren kom in i rummet, bad han den unge mannen kläda af sig, men denne blef häröfver högeligen förundrad och vägrade. Ja, sade instrumentmakaren, er fru mode r nyligen anförtrott mig allt, och jag måste a er, att edert handlingssätt kan blifva mycket farligt för er och att ni i tid måste följa mitt råd. Farligt! utropade ynglingen, ännu mera förvånad än förut. Farligt blir det, om inte ni betalar räkningen, men det blir för er; den är på några och fyratio riksdaler. I det samma förevisade han honom räkningen, och det är icke så lätt att säga, hvilkendera blef mest förvånad. För att få saken klar öppnades emellertid dörren till butiken: dam och sidentyg voro försvunna. fxpir. En svensk tidning i Newyork Klart som dagen! I Everett Rooms, net af Broadway och 34:de gatan, spökar en spiratualistisk församling. En afton för kort tid sedan predikade derstädes miss Nettie M. Pease. Hennes tema var: Hvad äta och dricka e och hvarmed kläda de sig? F ofvannämnda följande sätt löst: Själen kommer sre regionerna också i en sorts kropp, hvilken är lika fast och solid som lens representant i frack eiler kjol här på jorden; denna kropp upstatirs, eller hummelskropp, lefver af utdunstningen af födoämnen här på jorden (och måste således förmodligen uppehålla sig i luften ofvanför städerna, särdeles hotellerna; vi skulle som sådan himmelskropp välja. Siebergs kök till hufvudqvarter); emellertid är den goda missen också af den meningen, att det i:S Summerland, som hon kallar själahemmet, gifves en frukt, som är bestämd för de bortseglade menniskosjälarne : kläderna bestå i en hvit mantel, som hvarje själ öfverlemnar vid sitt inträde i den andra verlden; huru det förhåller sig med byxor, skor, chignon o.s. v., nämnes ej af den ädla missen. De begagna sig ej af guld, silfver eller greenbacks i det himmelska själahemmet, utan de hafva byteshandel. Vi tänka oss denna byteshandel ungetär så: en gentleman begär af en lady en kopp Javakaffe och en Havannacigarr, hvilket allt han utbyter mot en, två eller flere kyssar ad libitum; men äfven i denna sak upplyser ogs den lärda missen huru det tillgår: Musikanterna och målarne utbyta deras produkter, som är tillräckligt för allas behof o. 8. v. Hon förklarade, att de, som här i verlden jaga efter pengar och glömma att notera, komma att flyga omkring i Summerland närmre jorden, och de som ej bekymra sig mycket om att. samla pengar komma in i den allra finaste Summerland-societeten eller i nittionionde himmelen; (G. H. T.) Ett räknefel. En småstadshandlande hade, enligt sin -beräkning, under ett år uppdrifvit sin lilla förmögenhet till omkring 10,000 rdr. Men vid följande år verkstäldt bokslut kom hans bokförare till en behållning af 12:000 rdr. Principalen påstod att detta var oriktigt och bad honom räkna om vinst: och förlustköntot. Bokhållaren gjorde så, men kom till samma resultat: Handlanden satte sig sjelf att räkna, men det blef ändå icke annorlunda. Hur han än adderade, blef det omkring 2,000 rdr mer än han hade förmodat. I glädjen deröfver beställde han nya hattar åt fru och döttrar, nya möbler från Stockholm och lät reparera sin våning. Men tviflet kom ånyo öfver honom, och han satte sig en afton, efter slutadt dagsarbete, ånyo att räkna. Plötsligt for han upp; såsom slagen åf åskan, sprang utan hatt och galoscher i häftigt yrvider öfver den långa gården till bokhållarens byggning och bultade ifrigt på förstugudörren. Väckt ur sömnen, stack bokhållåren häftudet ut genom fönstret och skrek: Hvem är det? Hvad vill ni? — Det är jag!, röt husbonden tillbaka. Din svinpels, du har ju adderat årtalet ihop med riksdalrarna! Qpåräkknade belsninrar. I—t—s församling hände det sig att kort före jul en soldat, som gjort garnisonstjenst på Karlsborgs fästning, hemkom, och hvad var då väl naturligare, än att han i första rummet uppvaktade sin rotebonde, en patron X.? — Sedan vår hurtige soldat till hr X. aflemnat sina mun