Dagens Nyheter – 22 januari 1870, sida 2

som, omgifven af officerare, bestormades med uppbjudningar. Honskilde sig likväl från democh tog min arm. — Gör icke Sara någon förebråelse, sade hon, utan låtsa som du glömt att hon lofvat dig någon dans. — Jag lofvar att göra allt hvad du anser klokt, svarade jag och kunde icke vända blicken från henne, — Vill du vinna hennes kärlek, måste du låta henne vara i okunnighet om att hennes nycker smärta dig. Fäst mindre vigt vid dem, och de skola försvinna. Det är ett tarfligt nöje att vara nyckfull, då ingen märker att man är det. — Det bästa blir att jag afstår från att vinna hennes hjerta, sade jag, som tydligt kände att min förmenta kärlek till Sara varit endast en villa. — Det är icke min tanke, inföll Agda. Sara är bortskämd, du kan rätta detta fel och göra henne till en god qvinna. CVid dessa ord af Agda rusade blodet åt hufvudet på mig. Hon önskade således att jag skulle älska Sara! Hon, Agda, frågade alldeles icke efter mig, det syntes tydligt, och jag, som trott att . . . eFrån Agda aflägsnade jag mig ögonblickligt, och det i en sinnesstämning som icke var den bästa. Slutligen kom den fransäs Sara lofvat mig. Det ena paret efter det andra begaf sin ut: