Dagens Nyheter – 22 januari 1870, sida 2

nycker; du kan då lätt spela bort såväl hennes aktning som kärlek. Jag lyssnade till dessa råd med blandade känslor. Var det Agda, samma Agda som i min första ungdom iälskade mig, hvilken nu talade dessa kalla och förnuftiga ord. Jag undrade om i hennes hjerta hvarje öm känsla för mig var död, eller fanns i Agdas, liksom i mitt, en gnista qvar under askan, och spelade vi båda samma -roller inför hvarandra: hon den lugna vännens, och jag den i en annan förälskade, som begär råd? CSvaret på detta spörjsmål kunde jag icke gifva; det föreföll, då jag red från Stjernvik, som jag aldrig älskat någon annan än henne. Mina besök i prostgården blefvo mera sällsynta.; mina visiter på Stjernvik deremot enträgharo. Jag for dit för att med Agda tala om Sara. Så gick maj månåd. En söndag, då några mina f. d. kamrater, prostens, majorens och Agda, voro på Ågård hos min bror, sysselsatte jag mig endast med majorens döttrar och höll mig så på afstånd från Sara, att hon hon slutligen frågade mig: — Är löjtnanten stött? — Hvarför denha fråga? — Ni undviker mig. — Misstag, fröken Sara, jag har icke undvikit er; med detsamma fick jag se Agda, och skyndade emot henne för ätt erbjuda mig att bära hennes schal. Sara såg förtörnad ut; men då jag något