Dagens Nyheter – 22 januari 1870, sida 1

vigtiga uppdrag. Då man känner, hvilket ofantligt inflytande en chef kan utöfva på alla sina underlydande, och då man vet, huru vigtigt det är, att dessa uti honom se ledaren, torde det ej kunna bestridas, att när chefen sjelf icke värdigas anse chefskapet såsom ett eftersträfvansvärdt mål, der han blir i tillfälle att utveckla sin fulla kraft, man icke heller kan begära, att de honom underlydande skola egna något synnerligt nit åt tjensteutöfningen i ett yrke, hvilket så föga intresserar den, som borde vara deras föresyn. Som man väl känner, anses uppdraget att vara konungens rådgifvare såsom ett embete. hvartill man befordras och hvarifrån man afgår, vare sig att man kan erhålla ett annat beqvämare embete eller också en pension. Genom detta bruk inträffar, att inom vissa grenar af statsförvaltningen under en följd af år spörjes blott föga tecken till lif. Mekaniken går, det förstås, men nog märker man att sjelfva driffjedern förlorat all spänstighet. Lägger man härtill ofta uppkommande brist på samverkan inom konseljen, behöfver man visst icke från högre ort befara någon inkräktning på folkets sjelfstyrelse. Men detär icke omöjligt, att folkets representanter finna sig besvärade af att fullgöra alltför många af regeringens uppgifter, utan fast hellre gerna skulle se, att regeringen utvecklade en sådan kraft, att densamma obestridt förtjenade benämningen den första statsmakten. Men dertill fordras i vår tanke, att personerna skola anse sig vara der för statsembetenas skull och icke statsembetena för personernas. CREST SA NA