Dagens Nyheter – 21 januari 1870, sida 2

-—-—LM —-— Emilia oeh jag följde Agda dagen derpå till Stjernvik, der min syster qvarstannade och dit jag inbjöds att återkomma till middagen eller på aftonen. Jag red emellertid till prostgården med de önskade plantorna. Sara var idel välvilja och godhet; jag stannade på prostgården hela dagen. Att fara till Stjernvik kom icke i fråga, i synnerhet som jag lyckats säga Sara huru kär jag höll henne. Hon sprang visserligen från mig, då jag sagt detta, men just derför kunde jag icke begifva mig bort, förrän jag åter träffat henne och fått tillgift för min djerfhet. Förlåtelsen gafs innan jag for, men med det uttryckliga vilkoret att jag aldrig mera skulle tala om kärlek. Jag lofvade detta med full föresats att vid första lägliga tillfälle bryta mitt löfte. CAgda spökade visserligen i mina tankar, då jag kom hem, men kanske var det för att undgå spökeriet som jag den följande dagen red till prostgården, trots Emilias förklaring att artigheten fordrade att jag besökte Agda och urskuldade mitt uteblifvande. Att fara upp till Stjernvik hade tagit tid, och jag önskade att icke göra något besök der, förrän allt var afgjordt mellan mig och Sara. Det skulle blifva en triumf att få presentera min fästmö för Agda. Det var lördagen. Prosten skref på sin predikan, prostinnan och Sara voro i trädgården. BT JA