Dagens Nyheter – 21 januari 1870, sida 2

Jag gick direkte till det lilla lusthuset, der Sara brukade uppehålla sig. Hon var! ej der. Bord och bätikaf voro fälla af burkar, frön och plantor, hvilket allt utvisade att Hon nyss varit der. ; Röster hördes ett-stycke: derifråt, jag sög mig omkring och fick se Sara liggande på kää framför ett blömsterland:tFrån ingången till lusthuset kunde: jag observera henne, och jag ansträngde äfven ming: örok för Att uppfånga hvad hon sade. Mitt eget Hamn uttalades af prostinnan, hvilken sade något derjemte, som jag icke kunde uppfata. HSara utbråst i ett hjertligt skratt. so Ännu icke; kära mamma, svarade hon. Jag tycker visserligen han är-rolig, men nog får han tills vidare gå der: och sucka. Åter talade prostinnan; och jag hörde. endast dessa:tvåord :Suppmuntran. och Corätt, — Mor lilla, inga predikningar, ropade Sara, lemna demåt pappa, han gör den saken bättre än du; och lägg du mina ord på minnet, att jäg alldelös icke vill välja mig en man. Karlarne kunna vara trefliga, då de gå från och till, men att gifta sig med dem, det är något annat. Din Sara vill i alla händelser hafva ex man, hon kan beundra och gom har en högre samhällsställning än en f. d. löjtnant. Rikedomen är nog bra, men icke tillräcklig, då jag alldeles. icke är säker på att älska subjektet, som eger den, tillräckligt för att dela ljuft och ledt med det. Han måste i