och oafvisligt förfall, från icke blott utskottens, utan äfven kammarens sammanträden. Sedan man till klander för det gamla representationsskicket, så ofta åberopat t. ex. ojemnheten i adelns godtyckliga närvaro, borde icke det nya statsskickets kamrar få utmärka sig för samma fel. Den sednaste riksdagens omröstningsprotokoller torde dock i det fallet innehålla rätt betänkliga upplysningar, äfven hvad Andra kammaren angår, denna kammare, på hvilken folket dock företrädesvis vill förlita sig.