Dagens Nyheter – 20 januari 1870, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Äfven tålamodet kan briata för en älekonde. Sköfde tidning berättar: Ed ung, rask bonddräng, hemma i —s församling, hade förälskat sig i en vacker bondflicka, rik på dygder, men fattig på mynt. Flickan besvarade hans kärlek De kommo öfverens Om att genom det heliga äktenskapet förena sina öden. Per, så hette den lycklige, hade redan skaffat sig en liten hemmansdel på arrende. Nu kom det vigtigaste, lysningen. Försedd med nödiga papår och åtföljd af ett vittne, gick vår hederlige Per i början af december månad 1869 till prestgården : för att uttaga lysning. Sedan han framfört sitt vigtiga ärende och kyrkoherden noga granskat papperen, sade han, vänd till Per: På dessa papper kan du icke utfålysning, du måste skaffa tvenne handlingar till, sedan skall du i Guds namn få din vilja fram. Gå nu hem efter dem och kom sedan hit. Per, smått bedröfvåd, lunkade hem, skaffade sig de föreskrifna handlingarna, gick så åter till prestgården; men — grymma otur! — ännu fattades det något,innan lysningen kunde ske. Nya bekymmer! Återigen måste Per återvändå hem med oförrättadt ärende. Då han tredje gången kom till prestgården, för att få den välsignade lysningen verkställd, voro ändå icke handlingarna kompletta, något fattades ännu. j Ötålig häröfyer, utbrast Per: då det möter så många hinder för mig att få ut lysning, så siderar ja alltihopa, Cajsa får ge sig te freds. Dermed gick han hem, förargad öfver sakens snöpliga utgång. — Få se! om han försöker än en gång. En lurad engelsman. Sednaste amerikanska tidningar berätta följande: För några dagar sedan gjorde engelsmannen Hinks en lusttur till Newyork. En dag behöfde han förstärka sin kassa och gick fördenskull upp i en bank i staden, der han för vexlar erhöll 4,200 dollars i sedlar. Äro de rätt räknade? frågade han kassören. Jag skulle tro det, svarade denne. Räkna dem dock, om pi tviflar. Engelsmannen sköt upp sina glasögon och gjorde sig i ordning att räkna öfver penningarne, då en man bredvid honom frågade, i det han pekade åt golfvet: Är detta ert frimärke? Glasögonen ordnades nu ännu bättre på näsan, och vår ergelsman företog derefter en noggrann undersökning af det ställe, på hvilket främlingen visat honom. Han kunde dock ej upptäcka något frimärke, hvadan han åter vände sig om för att räkna sina penningar, men se — då voro de, såväl som den tjenst