Dagens Nyheter – 20 januari 1870, sida 3

Em historia från ryska hofvet. Från Petersburg skrifves till en tysk tidning: Man berättar här i det kejserliga hofvet nära stående kretsar om en kejserlig familjscen, som skall ha tilldragit sig i Livadia förliden sommar och som förtjenar omtalas derför, att det föremål, som gaf anledning till denna familjescen, står i förbindelse med den nyligen upptäckta sammansvärjningen. Bland de revolutionära skrifter, hvilka anträffades och togos i beslag hos de häktade, uppgifva medlemmarne af sammansvärjningen, är äfven en anonym broschyr, i hvilken på ett mycket skickligt och skenbart slående sätt en parallel är uppdragen mellan Rysslands nuvarande inre ställning och Frankrikes före 1789 års revolution. Nikolaus regering jemföres med Ludvig XIV:s och Alexander II:s med Ludvig XV:s, och den blifvande kejsaren Alexander TI och hans gemäl Dagmar förutspås Ludvig XVI:s och hans gemål Marie Antoinettes förfärliga öde. Denna broschyr fanns en dag, under kejserliga familjens sednaste vistelse i Livadia, tillfälligtvis i en af de kejserliga flygeladjutanternas rockficka, utan att han hade den ringaste aning om hur den kommit i hans ego. Flygeladjutanten genomläste flyktigt broschyren och gaf den sedan under tysthetslöfte till en hoffröken, genom HKvars oförsigtighet den kom i kejsarinnans och genom henne i kejsarens händer. Det intryck, som läsningen af bro-. schyren gjorde på det kejserliga paret, Var så mycket mera nedslående och pinsamt, som det kejserliga hofvets och dess medlemmars görande och låtande deri skildrades på det mest skoningslösa sätt. De häftigaste anfallen voro riktade mot furstinnan Dagmar, som tillvitades fåfänga, lättsinne, herrsklystnad m. m. I slutet af broschyren heter det: Den ryska revolutionen skall blifva vida blodigare och förfärligare än den franska år 1789, derför att czarernas despotism är hårdare än de franska konungarneg despotism, och det ryska samhället vida öfverträffar det franska i sedeförderf, andligt mörker och råhet. Kejsarinnan hade genom broschyrens läsning försatts i en stämhing, som gränsade till förtviflan. Hon fann de mot storfurstinnan Dagmar riktade förebråelserna grundade, klandrade hennes fåfänga och brist på andakt och besvor henne att bättra sig, för att derigenom från den romanowska dynastien och det ryska kejsardömet afvärja Bourbonernas dem förutsagda öde. Storfurstinnan Dagmar gjöt strida tårar och beklagade sig öfver den smärta, som tillfogats henne. Följden häraf blef, att det storfurstliga paret genast afreste från Livadia. Kejsarinnan skall sedan den ofvan anförda familjscenen ha blifvit mera sluten, ofta visa stor nedslagenhet och ifrigare än förr bevista andaktsöfningar i sällskap med den fromma grefvinnan Bludow. Vi vilja icke gå i god för berättelsens sanning, tillägger Kölnische Zeitung, som meddelar densamma.