Dagens Nyheter – 19 januari 1870, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Anekdot om professor C.G. Brumius. En skriftställare i Snäll-Posten, som lemnar några kortfattade nekrologer öfver under förra årets lopp aflidna prester inom Lunds stift, meddelar följande om den originele och snillrike Lunda-professorn : Den, som skrifver detta, blef af Brunius examinerad till student. Den barske examinatorn fann sig icke rätt belåten med examen i grekiskan. Han frågade: hvilken grammatika har herrn läst i skolan och hvilket lexikon har herrn begagnat? Derpå svarades: Sommelii grammatika och Schrevelii lexikon. Brunius återtog vresigt: Alla greker, hvilkas namn ändas på ius, äro stora klåpare. Det torde dock finnas ett undantag, genmäldes. Hvilket då, om jag får fråga? inföll åter B. Greken Brunius, blef svaret. Det oväntade svaret satte honom för ett ögonblick i förlägenhet, men vresigheten försvann emellertid och examen fortsattes med största vänlighet. Såsom arkitekt torde B. i främsta rummet beredt anseende åt sitt namn. Det heter om Nicodemus Tessin, den vidtfrejdade uppbyggaren af Stockholms slott, att han uppmuntrades af drottning Hedvig Eleonora att slå sig på architecturam civilem såsom en af de vackraste sciencer i verlden, Från den stund Brunius erhöll i uppdrag att restaurera Lunds domkyrka, blef byggnadskonsten uteslutande hans studium. Med Lunds domkyrka står hans anseende som byggmästare i närmaste förbindelse. En dag, då Brunius hade stigit upp på en af sträfpelarna vid kyrkan, för att granska ett å densamma utfördt arbete, och stod der i sin resliga gestalt, blickande omkring sig, gingo två studenter förbi domkyrkan. Hvem är det, som står der uppe? frågade den ene. Det är jätten Finn, som skall göra kyrkan färdig, svarade den andre. I sanning var det ett jättearbete, som Brunius åtog sig, hvilket Finn sjelf måst lemna ofullbordadt. Man har tillvitat Brunius ensidighet med afseende på hans byggnadskonst. Väl hyste hän förkärlek för den götiska byggnadsstilen, hvilken var af jätteart och derför ö öfverensstimde med hans egen natur, men han egnade det oaktadt sin beundran åt byggnadsverk af annan stil, såsom man kan finna af hans beskrifning öfver Kristianstads kyrka, hvilken, såsom han uttrycker sig, är uppförd i en stil, som är en afart af renaissance-stilen och kan med rätta kallas barockeller perukstil. Denna stil, yttrar ban, blef af den utomordentlige byggmästaren Kristian IV på ett egendomligt sätt utbildad. Mig veterligen, tillägger han vidare, finnes i hela vida verlden ingen enda så stor och hög kyrka, hvari stenhvalf blifvit på så smärta och så få kolonner inslagna. Det tyckes som konungen velat här visa hvad han kunnat som byggmästare våga. Om Kristian IV talade Brunius alltid med en viss hänförelse. En gång, då han befann sig i Kristianstads kyrka och utgjöt sig i loford öfver den utomordentlige byggmästaren, kaällande honom nordens störste arkitekt, inföll någon: Det torde hafva funnits lika stora arkitekter som han i norden. Var god nämn en enda, utropade Brunius. Tessin, erhöll han till svar. Tessin och Kristian IV, invände Brunius, det vore som min resmössa och biskopsmössani Lund, tilläggande, ehuru den ena mössan icke är stort bättre än den andra. Om den hufvudbyggnad, som blifvit uppförd vid Alnarps landtbruksinstitut hade B. en gång ett karakteristiskt infall. Han hade besett inredningen af nämnda byggnad och funnit den berömvärd. Då han trädde ut ur byggnaden, ställde han sig att betrakta den till det yttre. Hvad säger professorn om byggnadens utseende? frågade någon honom, Herre, svarade B., hvad gör det hur jag ser ut, blott jag är en hederlig karl. I Cireus BRenz i Berlin framföres för närvarande en jättehäst, på hvars kolossala rygg sex personer få rum och som gifver prof på sin ovanliga styrka, men i trots af sin grofva byggnad äfven är dresserad som springare. Det ursprungligen mycket vilda och ondsinta djuret har, heter det, af direktör Renz blifvit -tämdt efter förbättrad Rarey-metod och sedermera dresseradt. En nordamerikensk prest harutfirdat följande loftal öfyer tidningarne och hvilket tillika kan tjena såsom prof på amerikanska presters vältalighet: Jag tror, att tidningarne äro de mest storartade organer för evangelil förkunnande. De förvisa okunnigheten, kullstörta förtrycket, utplåna förbry2 RT sta br Mö 3. FORA