Dagens Nyheter – 19 januari 1870, sida 2

hytt öken ÅA RR got, som kunde återskänka honom helsan eller rädda honom från döden. Hans tillgifvenhet för mig var en faders, och som en sådan handlade han äfven, då han testamenterade mig största delen af gin förmögenhet. Några slägtingar egde han icke, och de enda dispositioner han gjorde, utom testamentet till mig, voro till förmån för gamla tjenare och socknens fattigkassa. Ja, min käre Menker, nu vet du huru jag blifvit en rik man. Mig sjelf förefaller det som en dröm. Jag vågar knappast tro derpå. Då du mottager detta, är jag på Ågård, dit jag redan i morgon begifver mig, och som denna gård och Hammarström ligga helt nära Stjernvik, Brennenkronas stamgods, lärer jag icke undgå att sammanträffa med öfverstinnan. Jag kan göra det nu, emedan tiden lagt en helande balsam på mitt hjertas sår, så att jag utan smärta och sinnesrörelse kan återse henne, som jag från mitt tolfte år älskat Högst af allt. Min kärlek är slocknad, Agda är nu endast en gammal bekant. SSkrif eller, rättare, kom snart till dif vän Justus.