Dagens Nyheter – 19 januari 1870, sida 2

het ännu bättre, blef helt ängslig. Agda skulle taga denna underrättelse såsom en stor olycka, det visste jag. Något lämpligt sätt, att bereda henna på detta tillintetgörande af alla sköna framtidsdrömmar, fann jag icke. cAlla förberedelser blefvo emellertid öfverflödiga, ty Agda inträdde, just under det faster och jag rådslogo. Hon fick se brefvet och kände ögonblickligen igen modrens stil. Nu gafs ej annat val, än att låta henne läsa det. Att skildra hennes sorg vore ändamålslöst. Du, som lefver ensam i och för dina forskningar, skulle ändå ej förstå den, och derför icke ett ord derom. Efter den dagen antog Agdas tillgifvenhet för mig en innerligare karakter. Det var liksom hon i den sökt en ersättning för hvad hon förlorat, då modren gaf sitt hjerta åt en främling. Tro emellertid icke att Agda skänkte mig det första rummet i sitt hjerta; nej, det tillhörde hennes mor, och det skulle denna föga kärleksfulla moder fortfarande innehafva. Tiden gick framåt. Jag lemnade Carlberg, blefofficer och ansåg mig berättigad att betrakta Agda såsom min blifvande hustru. Hon var icke mera ett barn; hon hade ju begått sin första nattvardsgång. Utan att vi sagt till hvarandra jag älskar dig4, talade vi om vårt tillkommande giftermål, som om en afgjord sak, och om vår ömsesidiga kärlek såsom något, hvilket icke kunde vara annorlunda, Året derpå måste jag bort på en koms