Dagens Nyheter – 19 januari 1870, sida 1

— 105 — min största glädje att mottaga, och besöken i hemmet voro högtidsfester. Hvarje gång jag återsåg Agda blef hon mig kärare. Så gingo tvenne år, då jag en dag under mitt vistande i hemmet fann faster Martinson sittande med ett uppbrutet bref i handen och stirra derpå, liksom hon blifvit träffad af åskan. Gumman var af ett allvarligt och slutet lynne. Hon ingaf mycken vördnad, men man vågade icke närma sig henne med detta innerliga förtroende, som gör bandet mellan barn och uppfostrare så starkt. Vi hade stor aktning för hennes vilja, emedan hon alltid var rättvis. Jag fruktar likväl att hvarken Agda eller jag hyste för henne den kärlek, hon förtjenade. Jag öfverraskades nu af hennes upprörda utseende, ehuru jag icke dristade göra henne någon fråga. Hennes slutenhet afböjde allt nyfiket spörjande. CHon såg på mig. Justus, sade hon, jag har fått ett bref från sonhustrun, och dess innehåll har försatt mig i bestörtning. Hon skall gifta om sig. Huru kunna förbereda Agda på detta? Det låg en oro i hennes blick, som upplyste mig att gumman höll mera af Agda, än jag anat. Hon förstod sondotterns kärlek, ehuru hon alltid visat missnöje, då flickan med henne talade om modren. Jag, som kanske förstod Agdas tillgifvenMOR OCH DOTTER. 414,