Dagens Nyheter – 18 januari 1870, sida 3

antagande blifvit framställda. Naturligtvis skedde detta icke utan motsigelse från predikantens sida, med hvilken då den andra profeten, vid namn Eriksson, gjorde gemensam sak och uttalade samma villosatser med anspråk på trovirdighet, båda betygande, att de af Gud. och helige min hado sitt prestembete, Med tillkännagifvande af att sålunda full bevisning förefinnes mot nämnda personer att hafva utspridt mot den rena evangeliska läran stridande villoläror, ity att utom mig och Holmberg flera andra, deribland en af församlingens kyrkovärdar, kunna i saken vittna, får jag i ödmjukhet hemställa, om H. Domkapitlet icke funne skäligt at förordna åtals anställande mot dessa tvifvelsutan medvetna bedragare, som på sådant groft och skamligt sätt förvilla de enfaldiga och godtrogna. Omnämnde Erikssons yrke och hemvist har jag ej lyckats få reda på; men torde underrättelse derom genom kamraten Larsson kunna erhållas. Skokloster den 6 december 1869. C. J. Östman, P. L. Hvad domkapitlet med anledning af denna skrifvelse ansett sig kunna göra, finner man af följande dess protokoll för den 15 december, så lydande: Hvad. sålunda blifvit anmäldt tog domkapitlet i öfvervägande tillika med den domkapitlet i dag tillhandakomna författning, hvarigenom k. m:t, under den 16 sistlidne november, uppå riksdagens underdåniga förslag, funnit godt att, med upphäfvande at kungliga förordningen angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som trider till eller ntsprider villfarande lära, af den 23 oktober 1860, i nåder förordna angående ansvar för den, som söker förmå annan till affall från den evangeliska lutberska läran; och fann domkapitlet, beträffande de tra at pastorsembetet i Skokloster uppgifne personernas ställande till ansvar för deras förzök till utspridände af villfarande lära; intet annat på domkapitlet ankomma, än att; då ofvan högst berörda kungliga förordning af den 16 sistlidne november på grund af den ordning, hvari Jen tillkommit, såsom icke vid stiftandet bebandlad såsom kyrkoläg, måste som civillag anses, och för det fall k. m:s b:de antingen till följd af denna författning eller på grund af ånera till ärendet hörande föreskrifter kunde pröfva någon åtgärd i anledning deraf länsstyrelsen åligga, öfverlemna målet i denna del till k. m:ts vederbörande befallningshafvande, för hvilket ändamål en bestyrkt afskrift af det inkomna memorialet skulle med följande Skrifvelsö dit öfversändas. Hvad vidare angick vederbörandes åliggande att vaka deröfver, att spridandet af vilseförande läror måtte, såvidt möjligt, förekommas samt kyrklig tvedrägt och söndrivg föfkindras, med hvad mera till religionens och sedernas vård i nu förevarande fall hörde, skulle pastorsembetet i Skoklosters församling erinras åt ställa sig derom gällande författningar till efterlefnad och derjemte förständigas att inom eft år härefter till domkapitlet inkomma med beriättelse om förhållandet. Slutligen och med anledning ef hvad genom ofvanberörda memorial blifvit förmildt rörande skräddaren Larsson, som uppgifrits varg boende inom Upsala stad, ville herr doktorn och domprosten söka göra sig underrättad om förhållandet jemväl hvad angick den person, vid namn Eriksson, som uppgifvits hafva åtföljt och biträdt Larsson vid dennes uppträdande inom Skoklosters församling, och jemte de pastorala åtgärder, som kunde å dömpröstens sida häraf föranledas, ombesörja den anmilan härstädes, som omständigheternakunde påkalla.