Dagens Nyheter – 18 januari 1870, sida 1

— Jag lefva utan dig! afbröt Ottilia sorgset. Nej, min vän, jag har -längtat så mycket att med dig få återvända till vårt hem, att jag skulle blifva mycket bedröfvad, om du ej tog mig med digOttilia lade sina armar om hans hals och tillade hviskande: — Älskar du mig icke mera, efter du föreslår att vi skola lefva i hvar sitt land? Frågan gjorde på Halfdan samma verkan, som om han vidrört ett glödande jern. Han sköt henne häftigt från sig. — Vi resa i morgon, var allt hvad han sade. Morgonen kom och Ottilia, som eljest låg ända till frukosttimmen, var nu först af-alla i rörelse, för att vara i ordning till den tid, Halfdan bestämt för afresan. Hon utvecklade en liflighet, som eljest var främmande för hennes natur. När Agda inträdde till modren, var hon fullklädd och kammarjungfrun sysselsatt att lägga sista hand vid packningen. Ottilias ansigte strålade af glädje. — Vet du, min ficka, sade hon, jag är riktigt förtjust öfver att få komma till mitt eget hem igen och återse min lilla engel. Här har varit ganska angenämt, men du förstår nog att hemma är ändå bäst, Jag blef också ganska förskräckt i går, då Halfdan MOR OCK DOTTER. 13, ,: