Dagens Nyheter – 17 januari 1870, sida 1

SS AU AS. Han måste ensam ega allt eller ock allt försaka. Då jag ser den jag älskar slösa sin ömhet på andra, då fyr jag för att icke sluta med att hata den, som eger hvad jag uteslutande ville vara i besittning af. Jag kan ej se dig och Ottilia tillsammans. Jag kan ej uthärda att bevittna edra utbyteh af ömhet. . Döm mig ej för strängt. Det är icke mitt fel att naturen gifvit mig ett vulkaniskt hjerta; tänk derför med deltagande på Halfdan. P. S. CHerman må stanna, till dess jag afhemtar honom. Agda läste och läste, utan att kunna fatta detta brof på mera än ett sätt: att Halfdan var svartsjuk på modrens ömhet för henne och derför reste. Han afundades således dessa torftiga smekningar af den mor, han stulit från henne, och han flydde för att icke behöfva bevittna att Ottilia älskade sin dotter. Det var med bitter smärta hon sammanvck brefvet. Hon kände, att hon för alltid var beröfvad den innerliga tillgifvenhet, som fäste modren vid barnet, men hon skulle det oaktadt arbeta för hans lycka. Efter den sorgsenhet, styffadrens bref inom henne framkallat, följde en varm önskan att genom försakelson af modrens ömhet skapa hennes lycka. Agda kunde och skulle glömma sig sjelf. MOR OCH DOTTER. 128.