Dagens Nyheter – 15 januari 1870, sida 2

för att framföra utmaningen från hr Pascal Gronsset, som hade undertecknat den i la Marseillaise införda artikeln, gjorde prinsen dem denh frågan om de vore af Rochefort sända Chandtlangare4. Vid denna fråga gaf Noir prinsen ett slag i ansigtet oeh Fonvielle, som uppenbarligen befarade att slaget skulle blifva besvaradt, skall ha dragit upp en revolver ur rockfickan. Vid sådant : förhållande tog prinsen hastigt en pistol från den som dekoration på ena salongsväggen anbragta vapentrofen och aflossade den mot Noir; denna hann aflägsna sig till trappan, men nedsjönk der på nedersta trappsteget. En korrespondent från Paris till Kölnische Zeitung berättar händelsen på följande sätt: Sedan en timma är Paris i högsta grad upprördt. Prins Pierre Napoleon har nemligen skjutit ihjäl medarbetaren i la Marseillaise, Victor Noir, en ung man om 21 år. Denne hade jemte Fonvielle, en annän medarbetare i nämnde tidning, begifvit sig till prinsen för att utmana honom till duell, med en tredje medarbetare i la Marseillaise. Vid detta tillfälle lärer det kommit till ordvexling mellan prinsen och Victor Noir, vch den förstnämnde tog en pistol samt aflossade två skott mot Victor Noir. Den ena kulan träffade Noir i bröstet. Han hade styrka nog att gå ut ur prinsens bostad i Auteuil (utanför Paris) men när han kom till porten sjönk han ner och man bar honom till en apotekare, hos hvilken han uppgaf andan efter en fjerdedels timma. Poliskommissarien i Passy (en närmare Paris belägen förstad) blef genast underrättad, och denne lät med polismanskap besätta prinsens hus emedan man befarade att folket skulle storma detta. Anledningen till hrr Noirs och Fonvielles besök hos prinsen var ett bref, hvilket denne hade sändt till Rochefort, i hvars ställe Grousset hade utmanat prinsen. Detta bref lydde som följer: Paris den 8 januari. M. H. Sedan ni skymfat de mina, den ene efter den andre, skonande hvarken qvinna eller barn, börjar ni nu att förolämpa mig genom en af edra handtlangare. Detta var naturligt; ordningen måste äfven komma till mig. Jag har blott en fördel framför de öfriga som bära mitt namn, det nemligen att jag är helt enkelt en enskild person, fastän.en Bonaparte. Jag ställer således den frågan till er om ert bläckhorn är betäckt af ert bröst, och jag tillstår att jag hyser ett mycket måttligt hopp om framgång af mitt steg. Ty jag vet af tidningarne att edra valmän i sin tvångsfullmakt hafva förbjudit eder att uppgöra någon hederssak och anbefallt er att bevara ert dyra lif. I trots deraf företager jag vågstycket, i förhoppning om att ännu ett svagt skimmer af fransk känsla må utgå ur den försigtiga och kloka reserv, hvari ni dragit er tillbaka. Skulle ni således — händelsevis — samtycka till att draga undan den dubbla rigel som skyddar er dyrbara person, så skall ni hvarken träffa mig i ett palats eller ett slott. Jag bor helt enkelt i huset n:o 59 vid Rue dAuteuil och jag lofvar er att om ni skulle infinna er der, skall man icke säga att jag är utgångsn. Förväntande ett svar från er, har jag ännu äran helsa er. Pierre Napoleon Bonaparte. Groussct var den handtlangare prinsen: talade om i brefvet, och denne skickar Noir: och Fonvielle. till prinsen. Prinsen synes ha trott att dessa kommo på Rocheforts egna vägar, och det var då groft stridande mot skick och bruk att helsa dem: med ett ord, som för dem måste våra liktydigt med oqvädingsord. Ett sådant behöfde de icke: fördraga, det medger hela Frankrike. Om aftonen, sedan händelsen blifvit känd, kom hela verlden i rörelse. Alla offentliga ställen voro fulla af menniskor, som icke talade om annat. Rochefort har många gånga duellerat; så att något tvifvel om hans mod icke finnes. En fattig man. Förre BSeine-prefekten Haussmann — denne ryktbare person, som i så väsentlig grad omskapat de fina fransmännens hufvudstad, dervid af allmänna medel ånvändande enorma summor — är fort: