Dagens Nyheter – 15 januari 1870, sida 2

hade endast några timmar varit med sin mors mön det oaktadt märkt, ätt allt icke var så som det borde vara. Hos Ottilia fanns någom oro, den hon sökte dölja, men som Ågdas kärleksfulla ögon Upptäckte. Arten af denna oro måste Agda lära känna. Alltför väl förstod Agda att Halfdan måste vara svärtsjuk, då han älskade så söm hån sjelf skildrat. Agda hyste ju för modren ön känsla nära beslägtad med hans, men hon hadeqväft åfunden i sitt hjerta och önskade nu endast arbeta på att Halfdan och mödren skulle blifva så innerligt förenade med hvärandra som kärleken förmår. Oerfarenheten tror allt hvåd den önskar, ända. till dess erfarenheten förstör tron och framkallär tvifvel. En klocka ljöd klar oeh tydlig, den kallade till frukosten: Agda gick skyndsärmt gehom parken. Hon hade glömt: sig var vid stranden och skulle nu icke få biträda modren med att kläda henne, hågot hön ej hade ämnat medgifva att kammärjungfrun gjorde så länge de voro tillsammans, och likväl hade hon första morgonen försummat sig. I förstugan mötte hon öfversten, som med otålighet kom mot henne. — Halfdan har åkt bort, på honom vänta vi icke, och på dig hafva vi väntat i tre minuter, sade han. Man började frukostera. Ottilia var vid