— 82 — — Halfdan är bra snäll, sade hon, då Agda och hon blefvo allena, han vet att jag plågas af att han hela timmar, innan han går till: hvila, promenerar, och derför behöll han rummet i flygeln. Hvad Agda tänkte, då modren yttrade detta, ville hon den följande morgonen icke ihåg. komma, ty det var icke några glada tankar, När solen helsade jorden med sina första strålar, vaknade Agda vid bullret af en vagn, som rullade bort från gården. Hon öfverraskades deraf, ty derifrån kunde icke någon annan än de sjelfva eller deras gäster begifva sig. Inspektoren bodde ett stycke från Stjernvik. Som Agda icke lyckades somna igen, klädde hon sig och gick ut för att hemta frisk luft. På gården mötte hon öfverstens betjent. — Hvem var det som åkte bort? frågade hon. — Det var löjtnanten och unge herrn, blef svaret. Nöjd med denna upplysning, promenerade Agda genom parken öfver den tufviga och steniga slätten ned till stranden. Det blåste en frisk vind, vattnet var högplått med hvitt skum på de fräsande vågorna. Alla de vemodiga tankar, som den föregående aftonen plågat henne, blåste bort, sinnet blef åter friskt och fullt af hopp. Sittande på en sten, följde hennes blick de rullande vågorna, under det hon byggde luftslott för framtiden. Hon