Dagens Nyheter – 15 januari 1870, sida 1

Då hon tog det lilla sammanvikna papperet, betraktade hon det med mycket intresse. Hvad skref han? Ord af glödande kärlek eller af bittra förebråelser? Ett af de två måste denna biljett innehålla. Hon gick slutligen upp till Ottilia, som hade begifvit sig ned i trädgården, der hon slagit sig i to under ett par lummiga träd för att i öfverstens sällskap smaka på åtskilliga frukter från orangeriet. Ottilia var mycket intresserad af-:denna sysselsättning och gaf sitt omdöme med kännareton: — Här är Halfdans bref, sade Agda. — Tack, min engel, få nu se hvad han skrifver. SS Hon genomögnade helt hastigt de få raderna och gaf sedan brefvet åt Agda. — Halfdan är alltid uppmärksam mot mig, Läs så vänligt han skrifver. Obegripligt att jag ändå är litet rädd: för honom; oaktadt han är så god. Det kommer väl deraf att jag trodde det alla äkta män skulle, hafva Mars tinsons milda sätt. Han var en mycket älskvärd man, din far, min lilla flicka, sade Ottilia. 2 — Skola vi göra ett besök i orangeriet? föreslog öfversten. Ottilia samtyckte och tog hans arm. — Kommer du med? frågade hon: Agda. — Jag: skall vänta på Herman; blef svaret. Agda; läste nu. styffadrens. bref. Min lilla, Ottilia I skref han. CAngelägna