Dagens Nyheter – 15 januari 1870, sida 1

lycka. Jag skall emellertid försöka hvad en resa till Paris förmår. Der måste finnas något, som mäktar förjaga tanken på huru eländig min existens är. (Lyckas det ej, så mycket sämre för henne och för mig. Ännu är jag i stånd att skona henne, men om jag stannat på Stjernvik, hade jag ej förmått det. Min missbelåtenhet med det närvarande hade då som en orkan brutit lös och under vår återstående sammanlefnad förföljt henne såsom sorgen den pröfyade. CJag gör således min pligt, då jag reser. Om jag än en gång skulle dröja i din närhet, Agda, så akta dig att gripa in i händelsernas gång och försöka förena hvad som ej kan förenas. Genom att sammanföra Ottilia och mig under ditt tak har du vågat så mycket, att du skulle bäfva tillbaka, om du anade det. Hela mitt inre har råkat i uppror. Jag skall. en annan gång icke vara lika ädelmodig som nu, utan jag skall då missbruka min makt. Lyd min varning, önska icke att blanda eld och vatten med hvarandra, du skall alltid misslyckas, ty ett af dessa elementer skall i så fall göra dig till offer. I dag står det i min förmåga att handla högsint. I morgon skulle det ej vara möjligt, utan det sköna och fridfulla Stjernvik skulle blifva vittne till scener, för hvilka du bör bedja Gud bevara oss alla. När en. man med mitt ytterliga lynne älskar, är hans kärlek icke lik andra menniskorsg.