Dagens Nyheter – 14 januari 1870, sida 3

alv bdAkn I UYIIAG JU ESKORT TERO Sällskapsoch fomiljelifvet Newyork. skildradt af en engelsman. I en så stor stad som Newyork finnas naturligtvis många lärda och bildade män, men det finns ingen sammanhållning mellan dem och de göra föga för att förbättra eller höja sällskapstonen. De hafva en klubb, kallad the Century Club, som de stundom besöka om qvällarna, men för öfrigt ser man dem sällan utom deras egna hem. De äro, efter regeln, antingen myror eller zigenare. Newyork har. liksom Paris, sin Faubourg S:t Germain. Den består här af ett kotteri gamla familjer, hufvudsakligen af utländskt ursprung. De lefva för sig sjelfva och äro en förebild för andra. Hustrun till en köpmans-millionär anser det som en verklig lycka om hon tillåtes att besöka en knickerbocker, som de kallas, men detta är en lycka, som sällan kommer henne till del, ty dessa mögliga qvarlefvor kunna endast uppehålla sin prestige genom att afhålla sig från all beröring med the shoddy (börs-adeln). Modets ledare här äro mycket lika modets ledare 1 andra stora städer. De festa af dem hafva gjort sin uppfostran i Paris och de efterhärma med minutiös noggrannhet allt hvad de hafva sett der. De hafva franska kockar och gifva franska middagar — då och då låta de en bal gå af stapeln, till hvilken de inbjuda sin kretst. De äro fåfänga, väl klädda och fulla af behag, och äro en så god efterhärmning af en fransk qvinna, som man kan få se utom Paris. Men det är icke hvar och en gifvet, att tillhöra gräddan af gräddan; invånarne i de flesta af de stora, ståtliga husen lefva på amerikanskt sätt. Familjefadern har naturligtvis något slags affär, ty en sysslolös man är här okänd. Omkring kl. 10 på f. m. går han till sitt kontor i staden och återkommer omkring kl. 5 på eftermiddagen; kl. 6 äter han midddag och så snart han detta gjort går han till sin klubb, der han fördrifver aftonen med kortspel, eller under samspråk med sina vänner om kurserna och spanmålsprisen, allt under det man då och då smuttar. Hans hustru ser föga af den laglige deltagaren i hennes fröjder; hon stiger sent upp och, föreställer jag mig, finner sedan tiden temligen lång. Om hon har vagn, far hon på eftermiddagen till parken; på aftonen mottager hon antingen besök hemma eller aflägger besök hos någon vän. Hon är i allmänhet sjelf hushållerska och sysselsätter sig vida mer med husets angelägenheter än en engelsk fru i samma samhälls-ställning. Då söner finnas, tillbringa de sina förmiddagar nere ij staden, komma hem omkring kl. 3, åka, äta middag, och gå sedan på visiter eller på någon teater. Sönerna bo vanligen hemma hos föräldrarna till dess de gifta sig. Döttrarne föra ett oberoende lif. Till 18 års ålder gå de i skolan, ty guvernants-systemet är här icke rådande. Sedan de gjort toalett, gå de ut och promenera på femte avenyen, gå ut och in i bodarna och aflägga sqallervisiter till fram på eftermiddagen. Sedan fara de ut med någon af sina beundrare, med en skarp trafvare och i ensitsig chaise, komma sedan tillbaka till middagen och besöka på qvällen någon bal eller teater. Newyork-flickan är sitt eget förkläde och anses af andra som en mensklig varelse, hvilken är fullkomligt i stånd att taga vara på sig sjelf, och jag tror att hon gör detta lika bra, som någon matrona — om icke bättre, Hvarje land har sina särskilda begrepp om hvad som är passande eller icke. För några dagar sedan bjöd jag i mitt hjertas oskuld min arm åt en ung dam, med hvilken jag ofta hade varit ute och gått. I Newyork må gerna en herre promenera ute med ett fruntimmer eller köra för henne, sade hon, men ingen flicka, som hyser aktning för sig sjelf, går arm i arm med en herre, om icke han ämnir