Dagens Nyheter – 14 januari 1870, sida 2

fy -— gjort toalett och stod framför henne, strålande af glädje och lefnadslust. — Hvad du är vacker! utropade han och slog samman händerna. — Hvad Agda är skön, tänkte Halfdan, då han med Ottilia vid armen trädde in i salongen, der det var fullt af folk. Öfversten presenterade sina svärföräldrar för gästerna, hvilka dervid sågo på hvarandra, som om de hade hört orätt eller öfversten behagat skämta. Det var icke gerna möjligt, att denna unga blondin kunde vara mor åt öfverstinnan. — Allt nytt intresserar och erhåller ett behag, som det gamla, om än aldrig så förträffligt, saknar. Agda var skönare än Ottilia, men Agda hade i två år varit fru på Stjernvik, man var van vid att beundra henne, då Ottilia åter var en alldeles ny uppenbarelse. Lägg dertill att hon var hustru åt en millionär, så faller det af sig sjelf att hon måste blifva den, omkring hvilken alla samlades. Det gafs likväl bland denna samling några, som icke tjusades hvarken af millionerna eller nyhetens behag, och dessa förblefvo sin vänskap för Agda trogna. Bland dem voro Emilia Willner och hennes bror. De medgåfvo att Ottilia var ganska söt, men Emilia fann henne enformig och furiderade mycket, om ej hennes naivetå och barnsliga sätt voro affekterade,