af den lycka detta skulle skänka henne återspoglades på hennes änsigte och gjorde det Med envis ihärdighet hvilade Halfdans ögon på henne och hans bröst fylldes af bitterhet. En gång såg Agda på honom och mötte då hans svarta ögon. — Jag ber dig, Halfdan, sade hon, utan att akta på uttrycket i dem, befall din svartsjuka att tiga och se ej så mörk ut. Skänk mig morgondagen till ersättning för de långa år jag måst försaka att se henne, sedan blir det jag, som skall hålla mig på afstånd och . — Icke ett ord vidare, afbröt henne Halfdan. Du har äldre rättigheter än jag. Af min svartsjuka har du intet att befara. Njut du af återseendets glädje, utan tanke på mig. Agda upptog icke samtalet. Hon var rädd att något skulle förbittra den rena glädje, hon nu erfor. De fyra milen tillryggalades ganska hastigt. Klockan åtta på äftonen körde vagnen än i Cstad och klockan nio den derpå följande morgonen väntades ångbåten. När de stego ur äkdonet, utanför doktor G—s hus der öfversten hade en liten våning, sade Halfdan: — Vi träffas i morgön. Han sprang åter upp i vagnen och befallde kusken köra till stadshuset.