Dagens Nyheter – 13 januari 1870, sida 1

— För himlens skull gå icke, bad Agda. Om mina ord sårat dig, förlåt det för den kärleks skull jag hyser för din maka. — Bed icke mig om förlåtelse, utan bed Gud att jag glömmer din kärlek till henne, minnes jag den, så äro vi alla att beklaga. Han gick. Agda stirrade på dörrgardinen, som föll igen efter honom och brast derefter i tårar. På afton stod öfverstens resvagn utanför trappan. Agda hade icke återsett sin styffader på hela dagen, han hade efter deras samtal ridit bort och icke återkommit. Hon skulle således ensam resa och möta modren. ; ; Det föreföll henne visserligen angenämt att vid första mötet, efter så många års skilsmessa, få omfamna henne, utan att behöfva lemna första rummet åt honom, som hade de största rättigheterna. Hon skulle helt obevakad få blicka in i sin mors ögon och dor läsa svaret på frågan, om hon var lycklig eller icke. Endast några minuter fick vagnen vänta, hvarefter Agda stod på trappan. Betjenten öppnade vagnsdörren, hon satte foten på steget och öfversten räckte fram handen, för att hjelpa henne, men i detta ögonblick stod Halfdan helt plötsligt vid hennes vyenstra sida och MOR OCH DOTTER. LJ