-— Då o— — Måtte hon icke bedja att jag skall skrifva efter Ottilia. — Jag önskade få min bror till mig, medan du är här, tillade Agda. Halfdan drog en suck af lättnad. Han lofvade skrifva till England och-bestyra om att Herman ofördröjligen reste öfver till Sverige. Sedan brefvet blifvit afsändt, syntes Ag gladare än hon förut varit. Om modren talade de icke, och så förgick åter en tid. Agda satt i sällskapsrummet och arbetade, Halfdan läste tidningarna. — Följer du med in till C—stad i morgon? frågade Agda. — Visst icke, men deremot ämnade jag bedja dig om något, du icke får afslå. — Icke får? upprepade hon. Antag att jag icke kan gå in på hvad, du begär. — Du kan det. Han stödde handen mot det lilla sybordet och såg på henne; — Nå, hvad handlar det om? sporde Agda och såg upp till honom. — Om resan till C du ville afstå från. — Skulle jag afstå från att taga mot min mor, min älskade mor, som jag icke, sett sedan min far dog! utropade Agda helt ofrivilligt. stad, den jag önskade