Dagens Nyheter – 12 januari 1870, sida 2

oo MV och stiga öfver sina Bräddar och i sin famn begrafva allt som kommer i dess. väg, den kan växa från en obetydlighet till en hel vat. tenmassa och utveckla en kraft, som man icke anade. Min mors känslor kunna undergå samma förändring. De förefalla ljumma, då händelserna gå sin vanliga gång, men man kan icke bedöma deras natur, förrän de blifvit. satta på något prof. Tro mig, hon måste älska dig outsägligt; det är just dessa milda, ljufva och blyga qvinnor, som ega den största hängifvenheten, ehuru deras blyghet gör det omöjligt för dem att kläda i ord hvad de erfara. — Så har äfven jag tänkt, men nu är det annorlunda. Nu är jag sjelf medyeten af hvad som bor inom mig, -och jag kan icke längre finna mig i att lefva af. förutsättningar, jag fordrar verklighet. Du, Agda, som dyrkat din mor, du bör förstå att man kan önska vara allt för den man har kär, och att det är bittert att känna det man är intet och alltid skall förblifva — intet. Hela styrkan af Halfdans lidelse för Agda uttrycktes i dessa ord, ehuru hon ansåg dem gälla modren. Var det väl möjligt att Agdas mor hade förblifvit kall för en så mäktig känsla, och om så vore, hvar söka orsaken? Kunde den ligga i oförmågan att älska? Omöjligt! Agdas alla hågkomster af modren framställde henne som en ljuf och af ömhet uppfylld va