en i vackert träsnitt utförd plansch, förestäls lande makens återkomst till hemmet, der hat helsades af hustru och barn. Halfdan såg på träsnittet, och hans ansigte blef sträft. — Jag tänkte, återtog Agda, så skall Halfdan helsas, då han återvänder till sitt hem. Hvad min mor måste längta efter denna stund, hvad hon skall. sakna dig, då du är borta. Halfdan lade från sig tidskriften. — Detta låter som en påminnelse att jag bör resa, sade han; annorlunda kan jag icke tyda dina ord. — De kunna verkligen tydås så, inföll hon, och jag medgifver att vid åsynen af den här taflan erinrades jag om att min mor lider af saknad, under det jag njuter behaget af ditt sällskap. Jag har varit mycket sjelfvisk, då jag kunnat glömma detta. — Du förutsätter alltså, att jag är mycket älskad? — Kan jag väl annat? Min mor förenade sitt öde med ditt, trots skilnaden i år, och hon glömde kärleken till:sina barn för kärleken till dig. Du hörer för öfrigt icke till de män, som vinna en ringa grad af ömhet, utan du är skapad att blifva mycket högt älskad. — Agda, jag -börer till dem som icke alls? blifva älskade, inföll Halfdan och såg upp: Skulle -du t:-ex. såsom min hustru skänkt mig någon högre grad af ömhet?