Dagens Nyheter – 11 januari 1870, sida 1

röst höjde sig i hans hjerta, för att uppmana köhöm ätt kämpa som en man och söka besegra den lidelse, som Ville göra sig till envåldsherrskare öfver honom. Nej, han gaf vika för den, utan motstånd, utan strid. Natten framskred och morgonen kom. Den purpurröda strimman i öster förkunnade dess annalkande. I Halfdans inre var det ännu natt, och någon ljusning, som antydde en solig morgon, fanns ej der. En suck af vinden drog öfver hafvet, och derefter gingo vågorna höga mot stranden. Hafvets sång ljöd nu helt hotande. Halfdan skakade på hufvudet, den friska vinden svalkade hans tinningar och återupplifvade hans trotsiga mod. — Det blir storm, mumlade han och steg upp. Då är det tid för mig att söka hvila. Första dagen Halfdan var på Stjernvik rasade en så häftig storm, att invånarne derstädes måste hålla sig inom hus, oaktadt himlen var klar och solen lyste. Öfverstens lynne liknade himlen; dagen förflöt ganska angenämt. Agda var skönare i hemmet än under resan. Den enkla sommardrägten, som på en gång var elegant och huslig, det smakfullt ordnade håret och den min af säkerhet, hon nu hade; klädde henne förunderligt väl. På öfverstens begäran spelade och sjöng hon