Dagens Nyheter – 10 januari 1870, sida 3

HJ UTLAGD bli LO 1CHUGAUAG, RNE TEST EINRITSRS LENAS . . Hvarjehanda nyheter. En opinlonsyttrings. Vid den 3 dennes förrättadt val till riksdagsman inom Jemshögs socken förekom en valsedel af följande ammärkvingsvärda innehåll: Till: riksdagsman: Ola Mänsson i Jemshög, han och ingen annan; annars skandal för hela Listers härad; Lefve Ola Månsson! (O:-A:) Em röset ur de djupa tederna. Amäls Veckoblad har egnat 1870 års statskalender rätt mycken uppmärksamhet och meddelar sina intryck i följande torm :, Uti den nyligen utkomna Sveriges och Norges statskalender för år 1870 upptagas ej mindre än 24 hela sidor med namn å de kungliga hofstaterne, deraf 18 sidor, innehållande omkring 500 namn å de svenske hofstaterne, delade i omkring-100 olika grader, med olika rang och titlar, från -och med riksmarskalken till och med 8. k. cavalierer ; samt 6 sidor upptagande de norska hofstaterne, med omkring 100 namn, fördelade på 53 olika befattningar, -från och med chefen till och med sekreterare och kamrerare. Hvad alla dessa uträtta ., ärsvårt att förklara — synnerligast då häri icke finnaå upptagna handtverkare, vaktmästare eller någon sorts betjening, utan endast hofstaäterne. — Nog tyckes detta vara. öfverföd på stat: Hit roligt samtal mellan en tesande och ei Söderhamnsbo finnes intaget i tidningen Helsingen. Det lyder sålunda: Den resande: Någonting, som jag finner besymnerligt.i er goda. stad, är att husen sakna nummer. Söderhamnaren: Det göra de visst icke, ty hvarje hus har ej mindre än två nummer, en ny och en gammal. Den resande: Men inte har jag kunnat upp-7 täcka någondera; Söderhamnaren: Kunnat upptäcka? Har du då varit och sett efter? Den resande: Hvar skall man se efter detta, om ej på sjelfva husen? Söderhamnaren: Nej, nu måste jag skratta, du är mer än lofligt enfaldig, min bror, sådant måste man naturligtvis taga reda på opp på rådstun. Em smakfråga. Lektor S. i W. sökte att göra begripligt för en af sina disciplar axiomet: Det hela är alltid större än hvar och en af sina delar, men pojken kunde omöjligen fatta denna sats. Omsider fick S. en ljus id Han sökte försinliga saken; genom att fråga gossen: Om jag niw liggåt för dig en hel pannkaka och en liten bityhwvilken tar du då? Den lilla, svarade pojken. Hvad säger du? utbrast S. förbluffåd, hvarför tar du den lilla biten? Jo, för jag tycker inte om pannkaka ! svar rade den oefterrättlige discipeln med ömklig ton, fEvartill användas grmia ute slitna skodon? En stor mängd af dem användas; som man väl vet, ieke: till någonting. En del användes. för tillverkning af blodlutssalt, berlinerblått o. d. Men nu har man hittat på ännu en metod att använda dem och som skall vara ganska lämplig. Man skär lädret i små stycken och lägger dessa under några dagar i klorsvafvek Derigenöm blir lädret hårdt! och skört. Det uttages nu ur vätskan, tvättas med. vatten, torkas. och söndermales till. pulver,, hvarefter. man blandar det med schellack eller något godt lim, pressar det i formar och gör deraf kammar, knappar, knifskaft och andra nyttiga saker. 2 Störäs pall. I en af Norges dalar bodde en gång en man, som hette Störk. Han var mycket stark och dertill mycket häftig, och när en gak icke giek-soöonv han ville, blef han ofta alldeles ursinnig i sin vrede. En gång, då biskopen höll ett möte i Kinservick, afgjorde han ett beslut, hvilket så uppretade Störk, att denne ryckte sin yxa ur bältet och slog till åt hans högvördighet med: all sin kraft. Lyckligtvis rmåttade han orätt: och sänkte huggvapnet djupt in i dörrposten i stället för att hugga hufvudet af biskopen. Då blef Störk förskräckt och fydde Bemåt tvärs öfver dalen. Han stannade hemma blott nog lång stund för att hinna säga sin son, hvad denhe skulle göra i fall biskopen förföljde honom,