på ett så mäktigt sätt ingripit i hennes eget öde, att ham kunde sägas vara skaparen deraf. Hon genomgick helt hastigt alla de lidanden. denne man tillskyndat henne, alla de tårar hon gjutit för hans skull. Han, som nu stod der och betraktåde henne med sina glödande blickar, var således. modrens make och brodrens uppfostrare. Han — så ung. : j Halfdan å sin sida såg på detta idealiskt sköna ansigte och tänkte med något liknande fasa att han var denna qvinnas styffader, hen-nes, som till sin mor skrifvit dessa bref fulla af oändlig kärlek. Han var i. denna stund frestad att förbanna det öde, som gjort honom till Ottilias make. Det var-ju han, Halfdan Reiner, som tillstyrkt Ottilia att förmå Agda gifta sig med öfversten; det var således han som skänkt henne åt denne gubbe. Han — Agrlas far! Far vid tjugonio års ålder; åt en nitton-årig dotter. Öfversten, utan aning om hvad som föregick inom dessa. båda, utropade helt muntert; sedän första öfverraskningen försvunnit: — Nå, det var förb—dt bra att vi äro beslägtade, ehuru det passat bättre, om jag Varit svärfadren och Di mågen. Dock, det gör ingenting, vi blifva genast bröder, så äro vi på det klara med den saken. Öfyersten skakade Halfdans hand och sköt honom. derefter fram till Agda. — Se så, min käre Reiner, omfamna din