AA. POPSlaSeL ar godt. Hvarjehanda nyheter. Hufvudstadens myntsamlingar är föremål för en utförligare redogörelso af Göteborgs-Postens Stockholms-korrespondent Göran. Han skrifver härom följande: I förbigående vill jag nämna att riksbanken har en myntsamling, som i vissa fall täflar med sjelfva k. myntkabinettet, hvilket nu förvaras i museibyggnaden. Det sednare ökas ständigt genom inköp; den svenska jorden aflemnar årligen äfven mycket, som länge förvarats der. De märkligaste, som sålunda upphittas, blifva inköpta för statens räkning. Bland enskilda myntsamlingar ställes expeditionschefen Meinanders främst. Med denna branche — likasom med en samling af böcker, hvaraf han eger ett dyrbart bibliotek — har han sysselsatt sig många år och började redan den tiden då konkurrenson icke var stor. HBjelf lärer hr M. värdera sin myntsamling till 20,000 rdr, men andra kännare betvifla ej att den kan realiseras för 25,000 rdr, kanske deröfver. Dernäst kommer den gamla Platenska samlingen. Den lärer vara både rik och dyrbar; har troligen icke egentligen blifvit fortsatt efter Gustaf III:s tid. I tredje rummet ställes grefve Snoilskys myntsamling. Den har åstadkommits under loppet af några år, sedan mynten i allmänhet stigit i pris; är visserligen icke så talrik som de begge förutnämnda, men den ifriga samlaren har lagt an på att förskaffa sig vackra och väl bibehållna exemplar, hvilket icke obetydligt ökar samlingens värde. Den ökas numera blott då några extra utomordentliga mynt kunna öfverkommas. Frih. A. W. Stjernstedts samling anses väl vara talrikare än de nästföregående, men dess värde lärer utjemnas genom de gamla och Ssvåras myntexemplarens mindre framstående skönhet (i förbigående sagdt, är det mycket svårt att få ord som riktigt passa). Frih. Stjernstedt lärer äfven samla äldre och nyare utländska mynt. Näst efter dessa räknas öfverstekammarjunkaren frih. Carl Jedvard Bondes myntsamling, som jag hört eppskattas till 10,000 rdr och som genom ytterligare inköp ökas. Grosshandlaren Arfvedson j:r lärer på kort tid hafva åstadkommit en ganska betydande myntsamling och innehar dessutom den troligen största samling af Brukspolettert — en ganska intressant specialitet. Hr F. J. Oldenburg eger äfven en icke obetydlig myntsamling, som jemte en betydande medaljsamling uppskattas i värde till cirka 10,000 rdr; och protokollssekreter Strokirchs under många år åstadkomna myntsamling anses äfven ega ett betydligt värde. De fyra här förutnämnda privatsamlingarne bestå uteslutande af svenska mynt. En särskild specialitet inom denna branche väro de mynt som åtskilliga af Sveriges konungar låtit prägla i de Östersjöländer, som förr lydde under Sveriges krona. Dessa mynt äro mycket eftersökta, emedan de inköpas af främmande samlare i utlandet och införlifvas både med ryska och preussiska myntsamlingar, för såvidt de länder der mynten präglats nu lyda under Ryssland eller Preussen. Man kan lätt föreställa sig hvad i allmänhet fullständiga myntsamlingar skola kosta, då ett sällsynt silfvermynt kan betalas med ända till 4 å 500 rdr och ett kopparmynt med fera tiotal riksdaler. Ett sådant mynts värde ökas betydligt, om det är väl bibehållet. De dyraste mynten äro de s.k. Suniquerna. Hvarje samlare af qvalite måste hafva en eller flera dylika — ju flera han eger, desto intressantare är naturligtvis hans samling; men då Suniquernas antal är temligen begränsadt, likasom samlarnes, så är rörelsen med dessa mynt icke liflig. Men deremot blir naturligtvis rörelsen mellan samlarne mycket liflig, när en unique blir till salu. Handeln med mynt är en särskild industri, som då den skall skötas väl fordrar både sakkunskap, god blick och öfning, kanske ock menniskokännedom. En fröken N., boende på Kindstugatan, har tidtals idkat 2 37