Dagens Nyheter – 7 januari 1870, sida 2

angåfvo att hon var till åren, isynnerhet som hennes vis-å-vis var en gråhårig man. Allt detta hade-den nykoråne med en enda hastig blick observerat och tänkte dervid: — Gubben der är en gammal engelsman, som har sin gamla lady med sig. Godt, de skola förhålla sig tysta som fiskar och icke störa en fattig syndare med onödigt prat. När tåget kommer väl i gång, då börja de sofva. Tåget sattes i rörelso. Den gamle herrn intog en beqväm ställning, sträckte ut benen ochlade en sidenkudde under hufvudet, sä: gande på svenska: Nu slår jag mig i ro. Ada, vår reskamrat ser ganska Hygglig ut, så du bör kunna få det trefligt nog, om ni komma i samtal: fall: jag icke valtär; när tåget stanMar Fid Hösta station, så glöm icke att vi hafva fyre biljetter för öss och att ingen får täga plats i våra soffor. r Han nickade åt sin mvitig och tillåde i det hän slöt ögonen: — Den nykomne ger ut att vara fransman eller itälienarfe. 5 Ni misstager er; jag är svensk, liksom Bi, svarade iden förmodade fransmannen. — Jaså, det fägnar mig, förklarade den gamle hörtn, med något som liknade ett le-önde och reste sig, jag blir alltid glad, då jag under resor i utlaåndet träffar landsmän, Han räckte svensken sin hand och de utbytte