Dagens Nyheter – 7 januari 1870, sida 1

ber att få det. Stackars min lilla älskling, så utgråten du ser ut, gå nu med Magdalena, så ger hon dig hvad du begär. Ung Herman ville icke gå med Magdalena, utan mamma skulle gifva honom kaffe och karameller och äfven kläda honom. Ottilia resto sig för att efterkomma sonens befallningar, men Halfdan ställde sig framför henne och tog Herman helt omildt i armen, sägande: — Du går genast med Magdalena och låter kläda dig; när du är klädd, får du kaffe; några karameller bestås icke. Det der språket förstod Herman alldeles icke, utan blef yred och började sparka och slå med den lediga armen. Han förklarade under -ett ilsket skrik, att han icke skulle gå med Magdalena, icke kläda sig m. m. Med en stämma, som kom Ottilia och Magdalena att blekna, utropade Halfdan: — Tyst pojke, eljest får du stryk, och orden åtföljdes af en smäll på piltens blomstrande kind. Herman tystnade tvärt och lät nu utan motstånd den förskräckta Magdalena föra sig ur rummet. Ett ögonblick betraktade Ottilia mannen, såsom man betraktar en plötsligt iråkad fara, hyarom man icke haft någon aning; derefter gick hon fram till honom och hyiskade med darrande röst: — Halfdan, slå aldrig Herman! Hon såg på honom så bedjande, att Halfdans vrede ögonblickligen försvann, MOR OCH DOTTER. 4.