Dagens Nyheter – 7 januari 1870, sida 1

--— Ja — och Schweiz. De kommo sålunda genast in på resor och utbyte af rese-intryck. Ada uttryckte sig lätt och på ett sätt, som vittnade om ovanliga gåfvor och mycken bildning. Löjtnanten var också på det lifligaste intresserad, och det syntes ganska väl att han var i högsta grad förtjust i den unga och intagande reskamraten. E Efter att hafva ätit middag, blef öfversten liflig och deltog nu i konversationen. Han berättade historier och gjorde det på ett så komiskt sätt, att åhörarne ovilkorligen måste skratta. Medan mannen talade, inskränkte sig Ada till att åhöra honom och deltaga i den munterhet, hans anekdotoar framkallade. Vid framkomsten till Berlin uppstod frågan om hyilket hotell öfversten ämnade taga in på. — Jag bor alltid på hotell Skandinav, svarade han, då jag är i den preussiske hufy udstaden, rum äro der beställda för mig per telegraf. Men hvar ämnar löjtnanten taga in? — Jag skall försöka om ej Skandinav har ett rum äfven för mig, genmälde denne. Öfversten menade att det under dylika omständigheter icke blef någon annan råd än att löjtnanten och de superade tillsammans. Bjudningen antogs med stor belåtenhet. Öfverstens betjent fick sig ålagdt att bestyra om att. löjtnantens reseffekter kommo till hotellet, hvarefter våra resenärer togo ett åkdon och foro bort från stationen.