Dagens Nyheter – 5 januari 1870, sida 3

Hvarjehanda nyheter. Kejsarinnan Katarinas papegoja. Då Peter I., efter det för Ryssland lyckligt ändade kriget mot Sverige, hade beslutat draga fördel af oroligheterna i Persien genom ett fälttåg till de :dåvarande gränsprovinserna, omtalade han sina planer i kejsarinnans rum, der ingen mer än hon sjelf och furst Menschikoff var närvarande. Under detta långa och bemliga samtal förekommo troligen ofta orden: vi tåga till Persien, och vid öfverläggningens slut yttrade kejsaren till sin gemål och fursten: Ingen menniska utom vi tre vet om denna saken, Jag befaller eder att hålla den hemlig och att ej säga något derom åt någon. Några dagar derefter, då kejsaren ännu hvälfde planen i sitt hufvud och befann sig ensam med en af sina dentschschicker, frågade han denne på måfå: nå, hvad hörs det af för nytt? Ingenting, svarade dentschschicken, annat än att vi skola marschera till Persien. Hvad! återtog kejsaren, full af bestörtning, marschera till Persien? Säg straxt, af hvem har du hört den lögnen? Af hennes majestäts papegoja, svarade dentschschicken, ty då jag i går väntade på ers majestät i kejsarinnans försalj hörde jag henne flera gånger upprepa: Ei Persi padiom, vi tåga till Persien. Kejsaren skickade genast efter furst Menschikoff,; förde honom med sig till kejsarinnan och förehöll båda, att den aftalade hemligheten öm fälttåget mot Persien vore förrådd. Såväl kejsarinnan som furst Menschikoff bedyrade högtidligt, att ingen stafvelse derom kommit ur deras mun. Kejsaren, som öfvertygades om deras trohet och tystlåtenhet, visade nu på kejsarinnans papegoja och sade: Se der står förrädaren ! Sedan förklarade han gåtan med att berätta hvad han förnummit af sin dentschschick och bad kejsarinnan skrattande skaffa papegojan ur rummet, tilläggande: hvarken nära dig eller mig får en förrädare eller pladdrare uppehålla sig. I Danmark är stekt gås under julen en lika gouterad rätt som lutfisken hos oss. Hände sig så att en storätare, efter att ha satt i sig en hel gås, förargad lade ifrån sig knif och gaflel, i det han, flottig och pustande, utbrast: Nei, se denne Gaas er da en Fugl, som jeg slet ikke kan lide. Det er ingen Maade med ham, to er for meget og en er for lidt!