Dagens Nyheter – 5 januari 1870, sida 2

-— 4Z40 -— gick Ottilia till hvila, utan att reflektera öfver att Halfdans panna förblef mulen. Hennes första man hade aldrig varit ond på henne; hvarför skulle då den andre vara det? Martinson hade aldrig tilltalat henne så som Halfdan denna afton, men han hade i stället tagit Agda från Lenne, och det var väl ändå värre. . Ottilia trodde sig nu förstå. att han handlat så, derför att hon brukade -gifva dottren konfekt om qvällarne. Nu, sedan hon beslutat afstå derifrån med Herman, skulle allt blifva godt och väl. Halfdan, som ej hade lika lätt att lugna sig, kunde icke sofva. Den fridfulla känsla, som alltsedan bröllopsdagen uppfyllt hans bröst, var bortblåst, och han kände sig ganska obelåten. Det var honom obehagligt att tänka på den lille styfsonen, och Ottilia framstod såsom en i högsta grad svag mor. Gossen var sjelfsvåldig och bortskämd, det kunde icke förnekas, och Halfdan kunde icke fatta att han ej långt för detta sagt Ottilia, att hon alldeles förstörde gossen. Hon måste ovilkorligen blifva strängare mot honom. Slutligen insomnade den unge äkta mannen, men plågades under .sömnen af obehagliga drömmar och vaknade tidigare än vanligt. Ottilia sof helt lugnt. Halfdan betraktade hennes milda, om själens frid vittnande ansigte och tyckte att oskulden måste. slumra