Dagens Nyheter – 5 januari 1870, sida 1

Jag skall aldrig trösta mig, om du blir en annans hustru än salig pappas; nej, mamma, det skall jag icke. Aldrig skall jag förlåta honom, som vill taga dig ifrån mig och Herman. 4I fem år har jag varit skild från dig, men jag har för hvarje dag, hvarje. timma tänkt på och längtat efter dig, såsom man längtar tillbaka till himmelens rike, hvarifrån man är könimen, När pappa dog och jag fick komma hem, var jag så lycklig öfver att återse dig, att jag icke kunde, som jag borde, sörja min gode, min käre fader; men då jag åter for bort från dig med farmor, sedan du vägrat flytta till oss, var jag mycket, mycket olycklig. Jag tröstade mig dock med att, då jag gått och läst, skulle jag få komma till dig och arbeta för din och Hermans utkonist. ! Det hoppet gjorde mig tålig och flitig. Nu, elaka, älskade mamma, säger du dig vilja blifva en främmande mans hustru, och din stackars Agda har icke mera något att hoppas på för framtiden, och derför gråter hon så bitterliga. 40, min mor, min dyrkade mor, på knä beder jag dig, öfvergif ej dina barn, gift dig ej med den der främlingen, utan ätervänd till oss och lef för oss, såsom jag en dag vill lefva för dig. Allt kan jag försaka, allt kan jag underkasta mig, blott du afstår från att gifva Herman och mig en styffader. Du kan MOR OCH DOTTER. 3.