barn. Jag vill derför föreslå dig att i min vård anförtro. äfven din lille. son. Detta vore allas eder lycka, det bästa du kunde göra, ty :styfbarn blifva oftast anledning till splittring och oenighet mellan makar. tFramför till Halfdan Reiner mina lyckönskningar och, äfven mitt förslag, att befria honom från den ganska -tunga pligten att vara far för en annan mans barn. Säg honom att han gör klokast uti att ingå på att lemna Herman till mig. Jag-har burit Halfdan till dopet och menar af hjertat väl med såväl honom som dig. CAgda kan icke få komma med på bröllopet; hon har vrickat sin ena fot:och får icke röra sig på några veckor. Hon skrifver sjelf till dig. tGud välsigne det steg du nu tagit, måtte den Högste ;vaka öfver eder, så satt I aldrig ångren den förening ni ämna att ingå, det önskar din tillgifna svärmoder. Kristina Martinson. Efter slutad läsning utbröt Ottilia i häftig gråt. Hon kunde icke begripa huru farmodren kunde förutsätta, att hon skulle lemna Herman ifrån sig. Det skulle aldrig ske, Halfdan inträdde till henne, just som hon gråtande omfamnade gossen och under snyftningar utropade: — Herman, min älskling, du skall icke tillåta att man tager dig från mig. Du skall ieke gå in derpå, mitt hjortebarn.