Något om mångskrifveri. Man klagår med rätta öfver det ofta onyttiga, alltid tidsödande mångskrifveriet inom våra embetsverk; men ännu åtminstone har denna klagan varit förgäfves. Embetsmännen fortfara att göra de enklaste saker i verlden helt svåra; detta ideliga Sspringande öfver ån efter vatten praktiseras med oförminskad ifver än i dag. Såsom en tröst kunna vi anföra att det går till på samma sätt i många andra länder. Den byråkratiska högvigtigheten sticker gerna fram litet hvarstädes. Så läses följande berättelse om beskäftigheten hos en tjensteman i franska kolonien Taheiti. Den ifrågavarande personen har många befattningar att sköta och borde derför ieke kasta bort någon tid i onödan; han fungerar nemligen på en gång såsom chef för garnisonen, ledare af kronoarbetena, uppsyningsman, materialförvaltare och -bokhållare. I egenskap af uppsyningsman skulle han en dag reqvirera 50 st. tretums-spikar. För sådant ändamål tog han ett ark papper och skref derpå: Till ledaren af kronoarbetena. — Uppsyningsmannen vid kronoarbetskåren ber att få underrätta er om behofvet af 50 st. tretums-spikarX. Denna skrifvelse daterades och numrerades noga samt infördesi en expeditionslista, hvarefter samma skribent tog ett nytt ark papper och begynte: Jag har den äran hos herr chefen för härvarande garnison anmäla uppsyningsmannens anhål