— II — icko derifrån under dagens lopp. Han förde henne till. -bördet, blef hennes bordsgranne och ledsagade henne från bordet. ut i fria luften, dit gästerna begåfvo sig, för att hemta svalka efter middagens ansträngningar. Ottilia var. hvarken. blyg. eller tillbakadragen, utan enkel och öppen, hvilket gjorde att Halfdan icke hade någon svårighet-att inleda ett samtal med henne. När de stego upp från bordet, kände Halfdan hela Ottilias förflutna lif. Hon hade blifvit gift med en god man, som: föräldrarne bestämt för henne: : Hon hade förlorat far och mor, hade gifvit lifvet åt två barn, hvaraf det äldsta var sju år äldre än. det yngsta; hon hade måst lemna sin: dotter ifrån sig och hon hade sett grafven gömma sin make, som varit god och kärleksfull mot henne. Se der hela hennes historia. Öppet låg hennes förflutna lf för honom och öppet låg äfven hennes inre, Hon var ett barn till hjerta ochkänslor, ett:rent och oförderfvadt barn, som icke ännu vaknat till medvetande af sina inre krafter, men i hvars själ fanns en stor förmåga att älska och mycken hängifvenhet, Så hade -Halfdan tänkt sig den. qvinna, vid hvars sida han ville framlefva sitt lif. Huru älsklig var hon icke med det milda, ljufva, oskuldsfulla: uttrycket i de klara, blå ögonen, och den genomskinliga hyn. Kaffet serverades, och Halfdan föreslog derofter att Ottilia: skulle med -honom göra en