med mycken förbindlighet hennes Hand och sade några smickrande: ord om sin glädje att såsom man få gästa Pettersbro, der han under gossåren haft så många glada stunder, Han fortsatte en stund att samtala med borgmästarinnan om fordna tider, Helt plötsligt afbröt han derefter konversationen och frågade: — Vågar jag utbedja mig en gunstaf tant? — Gerna, förklarade hon och: följde riktningen af hans ögon. — Haf godheten presentera. mig för den unga damen i ljusgröna. sidenklädningen ;jag skulle önska göra såväl hennes som hennes föräldrars bekantskap. Jag förmodar att äfven de äro här. Borgmästarinnan skrattade. — Du antager för gifvet att den unga damen är ogift? — Det gör jag. Hon kan omöjligt hafya en man. Halfdan sade dessa ord meds:en ton, liksom det hade varit en beklagansvärd händelse, ifall Ottilias man hade lefvat. — Hon har verkligen icke. någon man, återtog borgmästarinnan skrattande, hon är enka. s — En lycka för mannen att hair död, förklarade Halfdan leende, det besparar mig mödan att döda honom. Jag beklagar emellertid att denna intagande varelse varit gift. Hon har ett så förtjusande ansigte, att man för dess skull till och medförsonar sig med MOR OCH DOTTER. LJ