Dagens Nyheter – 3 januari 1870, sida 1

Wo oo — Min söta Ottilia, vet du anledningen till denna middagsbjudning? frågade en af hennes bekanta. , Ottilia visste ingenting. -— Något särskildt skäl måste den hafva, återtog en annan dam, men här afbröts öfverläggningen af borgmästaren, som inträdde, åtföljd af en ung, reslig man med söderländskt utseende. — Löjtnant Reiner, presenterade borgmiästaren, Allas blickar fästades på den så mycket omtalade löjtnanten. — Hvad han är vacker! hvad han är söt! hvyiskade de unga tärnorna sing emellan och knuffade hvarandra. — Hvad han ser distingerad ut, tänkte mödrarna, och tillade i tankarna: det vore en måg, som man kunde känna sig stolt öfver. — Han har en öfvermodig och högfärdig hållning, menade de äkta männen, som misstänkte att deras fruar uppdrogo paraleller, hvilka icke utföllo till deras fördel. Halfdan Reiner bugade sig för damerna och öfverfor samlingen med sina mörka, blixtrande ögon, hvilka derefter stannade på Ottilia med ett uttryck af liksom om han funnit den han sökte. Det låg så mycket i denna blick, att man genast märkte att han bland alla dessa unga, vackra fickor och fruar redan gjort sitt val. : Han gick fram till borgmästarionan, kysste