Dagens Nyheter – 3 januari 1870, sida 1

akta på hennes klagan, men hon slutade med att trösta sig. i Två år hade Agda varit hos farmodren då hennes mor blef enka. Den ekonomiska ställningen gjorde, att Ottilia måste vara ganska nöjd med att slippa bekosta dottrens uppfostran. Att skämma bort den lille sonen blef nu hennes lefnads uppgift. Martinson hade varit den ömmaste, medgörligaste äkta man en qvinna kunnat önska sig. Han hade älskat sin fagra hustru så högt en man kan älska och han hade i allt sökt att gå hennes önskningar till mötes, utom då han satt Agda till sin mor, men detta skedde af omtanka för flickan. Ottilias äktenskap hade också haft blott detta enda moln, eljest utgjorde det elfva år af idel lyckliga dagar. ka Ottilia förkrossades icke af sorg, då mannen vid nio och trettio år gick bort från henne. Hon sörjde honom af hela sitt hjerta, gret hvarje gång hans namn nämndes, men försonade sig likväl efter ett år med den förlust hon gjort. Äfven med de ekonomiska förändringarne förlikte hon sig lättare än man kunnat vänta. Hon måste nu. rätta sina behof efter de ganska måttliga inkomsterna och detta var att börja med svårast af allt. Och nu, sedan jag för dig, värde läsare, presenterat Ottilia, torde dot tillåtas mig att öfvergå till hvad som tilldrog sig i den goda staden X—vik sommaren 18—