MOR OCH DOTTER. . BERÄTTELSE AR ZAMOR. (Förf. till De Gifta.) Presentationen. Ottilia Martinson var en intagande ung enka, med ögon som förgät mig ej, och lockar såsom solens strålar, hennes hy, var af ros och lilja väfd och munnen liknade ett svällande smultron. Kinden var rund, växten fyllig och oklanderlig. Med få ord — hon var förtjusande. Hvarje drag bar ett uttryck af innerlig godhet och oskuld, som i förening med den öppna och barnsliga blicken och det klingande skrattet motsade uppgiften i kyrkoboken, som helt obarmhertigt utpekade hennes ålder vara — trettiotvå år. Denna uppgift måste vara falsk, hon kunde icke hafva upphunnit mera än tjugotvå år. I denna öfvertygelse skulle en hvar förblifvit, om ej en tretton-årig dotter gifvit kyrkoherden rätt. Ottilia behöfde likväl icke presentera detta lefyande intyg på sin ålder, eftersom fickan uppfostrades hos sin farmor fru Kristina